Evas Nepalberättelse

2010 bildades Föreningen för gatubarn av Eva Holmberg Tedert. Utan henne hade vi inte haft någon förening, och den hade aldrig utvecklats till vad den är idag utan henne. Men, hur började allt? Läs hennes egen berättelse

Mötet som förändrade tillvaron

Hösten 2008 blev jag inbjuden till ett möte med Pema en tibetansk buddhistmunk. Han hade stora nätverk av vänner i väst, vänner som hjälpte till med många av hans olika projekt. Jag tog del av förfärande berättelser om hur barn säljs som slavar, utnyttjas eller tynar bort i sjukdomar. Hur funktionsnedsättningar som är enkla att reparera eller kompensera hos oss, omöjliggör ett rimligt liv när basbehoven inte uppfylls.

Jag lyssnade till alla de projekt Pema initierat och jag frågade på vilket sätt jag kunde hjälpa till. Det resulterade i att jag började hjälpa till med finansiering av skolbygge och med att finansiera enskilda skolbarn så de fick fortsätta vara skolbarn och inte säljas.

Vi bjöd in Pema till Gävle i oktober 2010, han talade bland annat om medkänslan som en central del av buddhismen och vi resonerade över vad som kunde göras för alla gatubarn i Kathmandu.

Med en inbjudan från Pema, åkte jag i slutet av oktober 2010 tillsammans med flera svenskar till Dharamsala i norra Indien. Där fick vi träffa Dalai Lama. Funderade mycket över förhållningssätt och egentligen var det ganska enkelt. Valet att dra täcket över huvudet och tro att jag inte kan göra något fanns inte som ett alternativ. Jag for hem till Gävle och bildade Föreningen för gatubarn i Nepal i mitten av november 2010.

Det var inledningen till mötet med Kathmandus misär där flickorna lyste med sin frånvaro och till starten av en Nepalesisk styrelse där det blev gnissel över mitt krav på kvinnor i styrelsen. Kulturkrockar att övervinna för att nå ett gemensamt mål för barnen i Nepal.

Ladda hem Evas fullständiga Nepalberättelse här

Vår grundare Eva Holmberg Tedert tillsammans med Pema som bor på vårt småbarnshem