Fakta om Nepal

Geografi och befolkning
Nepal ligger i Himalaya mellan Indien och Kina (egentligen Tibet).
Nepal som är en tredjedel så stort som Sverige ligger på Himalayas sydsluttning ned mot den indiska slätten. I nord-sydlig riktning sträcker sig landet bara omkring 20 mil men höjdskillnaden är enorm: från världens högsta punkt på Mount Everest 8 848 meter till endast 60 meter över havet. Ytan är 147 181 km².

En stor del av Nepal är väglöst land och svårtillgängliga berg. Det finns totalt ungefär 60 000 kilometer väg i landet men bara 1 784 kilometer är asfalterad väg.

Huvudstad är Kathmandu med ca 1 milj invånare. Om Lalitpur och Bhaktapur som är sammanväxta med Kathmandu också räknas in så har storstadsområdet 2,5 milj invånare. Kathmandu ligger på ca 1 300 meters höjd.

Nepal ligger inom ett seismiskt område där kontinentalplattorna nöter mot varandra. Det skakar ofta och en större jordbävning inträffar ungefär med 75 års mellanrum. Nepal är nu i april och maj drabbat av en serie jordbävningar som fått stora konsekvenser och den förra stora jordbävningen inträffade 1934. Mer om jordbävningen hittar under Aktuellt i menyn.

Nepals cirka 30 miljoner invånare utgör en komplex blandning av folkgrupper som definieras efter etnicitet, kast, språk och till viss del religion, geografisk hemvist och social samhörighet. Ibland överlappar identiteterna varandra, vilket bidrar till vitt skilda uppfattningar om hur många folkslag det finns.

Religion och språk
Hinduism är den största religionen med 89 % av befolkningen. Buddhism är näst största religion med ca 6 % av befolkningen. Resterande 5 % är fördelat på kristna och muslimer. Den nepalesiska hinduismen är mycket mer uppblandad med buddhism än i andra hinduiska samhällen.

Det gemensamma språket är nepali som talas av ca 60 – 70 % av befolkningen. Andra officiella språk är newari, maithili, bhojpuri, tamang och sherpa. Det finns ca 12 – 15 olika språk och ett fyrtiotal dialekter i landet.

 

Statsskick och ekonomi
Det tidigare kungadömet Nepal förvandlades till en republik 2008 och innan dess hade maoistgerillan drivit ett blodigt uppror mot monarkin, som resulterade i ett flerårigt inbördeskrig. I det val som följde efter inbördeskriget vann maoisterna flest röster. Den konstituerande försam- ling fick i uppgift att skriva en ny författning. Men det arbetet har dragit ut på tiden på grund av starka politiska motsättningar och oenighet om hur det nya statsskicket ska utformas. Sedan en ny konstituerande församling valts 2013 leds landet av en koalitionsregering dominerad av mittenpartiet Kongresspartiet. Landet har fortfarande ingen konstitution.

Nepal är ett av världens fattigaste länder; Världsbanken placerar det på mellan 15:e och 20:e plats från botten. Ändå har andelen invånare som lever i absolut fattigdom minskat på senare år. Det beror till största delen på det kraftigt ökade inflödet av pengar från utlandsarbetande nepaleser. Utländskt bistånd står för 28% av stadsbudgeten. Nepal har en extremt liten medelklass. Bara 23 % räknas hit vilket är lägst i Asien. Kvinnor tjänar 52 % av vad männen tjänar.

En stor majoritet av nepaleserna lever av jordbruk, i huvudsak för självhushållning. Enligt FN:s jordbruksorgan FAO kan det röra sig om över 90 procent av befolkningen. Den viktigaste matgrödan är ris, följt av majs och vete. Jordbrukets andel av BNP är 35 %. Trots att jordbruket har stor andel av ekonomin måste man också importera livsmedel.

Nepal är ett av världens minst industrialiserade länder. Det beror på liten inhemsk efterfrågan, konkurrens från den indiska och kinesiska marknaden, svag infrastruktur och brist på investeringskapital. En stor del av den industri som finns är småskalig och återfinns i hemmiljö. Textil, mattor och papper är exempel på det som tillverkas.
Produktionen gick ner efter inbördeskriget och sedan Tyskland nästan helst slutat importera mattor efter en skandal om barnarbete.

Nepal har satsat mycket stort på att bygga ut möjligheten till 10årig skolgång och tillgången till skolor har ökat betydligt de senaste åren. Men det är långt i från alla som går i skolan. Många barn tas ur skolan i förtid, ofta redan efter fem-sex år. Särskilt vanligt är det på lansbygden i västra Nepal att flickor tas ur skolan så snart de börjat menstruera. Lika många flickor och pojkar börjar skolan i första klass, men när barnen kommit till klass 10 går det bara 64 flickor på 100 pojkar.

Fram till 1960-talet fanns det nästan ingen skolutbildning alls. Analfabetismen är fortfarande utbredd; var tredje vuxen kan inte läsa och skriva.

Information hämtad från Landguiden, Utrikespolitiska institutet