Att äntligen få sitt medborgarbevis
Ni som följt oss ett tag och ni som läst Eva Holmberg Tederts och Ingela Östlunds bok ”Sharmilas öde” vet hur otroligt komplicerat och ibland helt omöjligt det är att få papper på vem man är. Utan detta kan man inte äga fast egendom, inte ta körkort, inte öppna ett bankkonto, inte få ut sin examen. Man kan inte ens ha en mobiltelefon i sitt eget namn.
Det här är dyrt och komplicerat för oss att ordna till de barn som växer upp på något av de hem vi finansierar. Några av barnen har inga anhöriga alls och några har anhöriga som sålt dem eller har anhöriga som inte vill veta av dem. Ibland hjälper det att vi betalar för att en anhörig ska bli vänligt stämd och hjälpa till. Om vi hittar dem vill säga.
För vår fina Pema Dolma som kom till flickhemmet i Gokarna (numera Tinchulee) för 12 år sedan, när hon var 6 år har vi jobbat med frågan i två år. Pappan är död men det finns en annan äldre manlig släkting i livet. Flickan är rädd för honom och vill absolut inte åka till hans by och stanna hos honom det antal dagar som krävs för att få ordning på alla papper.
Till slut kunde vi ordna så hon hade med sig folk från vår organisation till hembyn och alla underlag kunde ordnas för nästa steg i processen. Då gällde det att blidka den äldre släktingen så han företog den långa resan till distriktshuvudstaden och där mötte Pema Dolma och vår personal, huspappa Julius och husmamma Maya från flickhemmet. Han intygade återigen flickans identitet, överlämnade alla handlingar och ett par dagar senare kunde hon, äntligen, få sitt medborgarbevis.
Det är krångligt att åskådliggöra alla turer men ni förstår att det tar oändligt mycket tid och drar en hel del pengar när vi måste ha igång jurister, jaga släktingar, resa med ungdomar och personal till byar de ursprungligen kom ifrån, transportera mer eller mindre villiga släktingar till distriktshuvudstäder. Men det finns flera vinster i att arbeta på ett korrekt sätt med dessa långdragna processer. Varje barn som vuxit upp under vårt beskydd ska ha riktiga papper. Vi ska undvika att bli en del av ett korrupt system och så långt det bara går följa lagstiftningen även om det är både dyrt och besvärligt. Men på riktigt lång sikt gynnar det alla i Nepal att korruptionen minskar. Att det istället innebär att vi får lägga kostnader på ungdomarnas och släktingars resor och uppehälle för att få det att gå i lås är ju helt i sin ordning och lagligt.
Grattis Pema Dolma till att du nu har ett bevis på att du finns!
Till hösten är det dags att flytta vidare till studenthem och börja i klass 11 som motsvarar gymnasieskolan.